Leende Blodsprängda Ögon
Av Stewe Sundin och Ingemar Roos
När min morfar dog kom det etthundratjugosju kvinnor till hans begravning. I olika kulörer, storlekar och hårfärger. Morfar brukade säga att Jesus frälste folk med korset, själv frälste han dem med kuken.
Vi var ofta på besök hos morfar under min uppväxt. Jag hade några av mina bästa somrar där på gården utanför Vreshult, mitt i Jämtlands skogar. Innan vi flyttade till Skåne vill säga och avståndet blev åt helvete för långt.
Efter själva ceremonin i kapellet gick färden mot den lokala bygdegården längs de vindlande grusvägarna. Bygdegården låg en bra bit utanför centrum, det kändes som flera mil. På den tiden körde jag en pippigul PV 544 från ´64, upphottad med både B20-motor och dubbla avgasrör. Det var stake under den skallrande plåten vill jag lova.
Längs långbordet dukades kakor och smörgåstårtor upp i mängder och överflöd. Och så pilsner, konjak och snaps såklart. Morfar var ingen ogin jävel, tvärtom. Han var en hyvens gubbe som gillade sitt doppa med kask. Själv hade jag redan dragit några stadiga supar ur kvartingen jag hade liggande under det leopardmönstrade passagerarsätet i PV:n och började känna mig lurig.
Men inte fan hann jag mer än kliva in i bygdegården, förrän jag hörde en välbekant röst.
”Men, men pojkar… Är det inte lille Argasi som kommer här?” Det var såklart ICAhandlarn från butiken i Vreshult. En avtärd och skinntorr herre, som talade mycket grovt och mycket långsamt. Handlaren hade haft emot mig ända sen jag försökte snatta åt mig de där två Mellanölen sommaren sjuttiofem. Som vanligt hade han sina bägge halvmongolida söner med sig.
”Blir det nån ny säsong av bingolotto eller är succén över för gott”, frågade den ene sonen med brett flin. Folk runt omkring fnissade och skrockade helt öppet. Det brukar nämligen påstås att jag är lik teveprofilen Leif Loket Ohlsson. Jag visste med ens att förolämpningarna och gliringarna skulle stå som spön i backen hela jävla kvällen.
”Skit på dig tjockhuvud”, kontrade jag, ”Och det gäller er alla här inne!” Jag ögnade runt bygdegården. Samma snyltande patrask som hängt runt i trakten och snackat skit om varandra så länge jag kan minnas. Nu var de gråa och förskrynklade med saggiga rövaballar och taxöron till pattar.
”Men inte fan är väl Loket från Skåne pojkar?” skrockade ICA-handlaren, ”Ta ske`n ur mun när du pratar din lille grötkäft.” De bägge sönerna såg hotfulla ut, som skelögda spegelbilder av sin skinntorre far.
Jag skulle just svara något fyndigt när alla i bygdegården drog ett djupt andetag, för att sedan häpet tiga. För där paraderade dom in; morfars damer. Alla etthundratjugosju följde inte med till festsalen, kanske knappt en tredjedel. Men det var fullt tillräckligt för att täppa till näbben på den kaffesörplande flock asgamar som där församlats.
Morfar hade verkligen älskat sina kvinnor, han brydde sig liksom aldrig om vad andra ansåg vara vackert och vad de ansåg vara fult. Därför var damerna tjocka och gamla, magra och trötta, blonda och påtända, högljudda slampor och musgrå bibliotekarier, i en salig liten röra. Man hörde röster på både amerikanska och samiska, stockholmska och danska, liksom en tvättäkta kinesiska.
De lokala förmågorna drog sig förskrämt undan flodvågen av östrogen som sköljde över rummet, medan jag villigt och stridsberedd klev rätt in i svallet. Det luktade så gott av Gula Blend och nytuperat hår att draggen ryckte lite i brallan.
Storögt och skelögt blängde ICAhandlarn och hans bägge söner avundsjukt, när jag eskorterade den ena efter den andra skönheten till bordet, drog ut stolar och hällde upp saftiga groggar och immiga snapsar. Likt en vingklippt gammal orre visste jag att det fanns fetta i luften. Min enda chans var försöka locka ned åtminstone en av pullorna på min nivå.
Många av damerna hade ena foten i graven och den andra på en rulltrappa, minst lika gamla som morfar själv eller äldre. Idag är jag inte lika kräsen som då, för du vet i mörkret är alla katter grå. Men på den tiden sorterade jag bort gammeltackorna, för det fanns gott om yngre förmågor längs långbordet. Några hade fan kunnat vara Morfars döttrar, och det kanske de också var. Jag trängde mig ned hos en flock på fyra som såg ut att ställa upp på det mesta.
Halvvägs genom räkcocktailen insåg jag hur skenet kan bedra. Fruntimren satt bara och snackade om morfar. ”…och så stilig han var”, sade en fräknig och rödhårig sak från Örnsköldsvik, ”till och med nu på ålderns höst.” De andra nickade instämmande, och jag fick nästan för mig att de tittade på mig med ännu större avsmak än tidigare.
Sen pratade samma rödhåriga en evighet om hur morfar tagit henne med till Kanarieöarna på semester och om hur kul de haft och hur dyrt det var där nu för tiden.
Jag krökade, åt räkor och höll min jävla käft. I kaffepausen gick folk ut för att röka, hämta frisk luft eller påfyllning i dunkar från bagageluckorna. Själv hoppade jag in i PV:n och halade ut min lilla kvarting. Det hela var ett fiasko. Hade jag vetat att det skulle sluta så kunde jag lika gärna stannat hemma i Skåne.
Just som jag satt där i mina tankars ensamhet rycktes passagerardörren upp och in ramlade en stor kvinna i en knallröd klänning. Hennes hår var blont och mascaran hade runnit till två kolsvarta myrstigar längs kinderna. Något med hennes andedräkt sade mig att hon nyss spytt.
”Int har du lite sprit till mig”, flåsade hon fram och det hade jag såklart. Hon bröt kraftigt på finska och presenterade sig som Tanja.
”Är det din bil”, frågade hon och försökte rätta till korvskinnet till klänning, men det gick inget vidare. Mängden valkar påminde mig om ett dragspel.
”Visst är det min bil bejbi”, sade jag och försökte elegant tända hennes cigarett, men svedde av en av de slynblonda lockarna istället.
”Perkele se upp för faan du människa”, grymtade Tanja men skrattade sedan så att de enorma pattarna nästan hoppade ur klänningen.
”Är det du som är…”, hon rynkade hela ansiktet, ”..Ar-ga-si?” Hon uttalade det stötigt, med svårighet.
”Jajamän bejbi”, svarade jag och gjorde mitt bästa för att knipa tufft med ögonen som de gör på film, ”jag är Argasi Dae.” Tanja nickade sakta.
”Din morfar talade ofta om dig Argasi.” Plötsligt kände jag en klump i bröstjävlet. Som en skavig tegelsten. ”Jag fick för mig att ni stod varandra nära. Saknar du honom?”
Jag tittade på wunderbaumen som dinglade i backspegeln. Den luktade vanilj och mitt synfält blev helt plötsligt alldeles suddigt av tårar. Jag tittade ut genom rutan istället. Där stod begravningsgästerna och drack hemkört och slog ihjäl mygg i Jämtlandsnatten som om ingenting egentligen hänt.
”Javisst saknar jag honom. Jag älskade faktiskt den gamle gubben”, sade jag slutligen till finskan. Hon tog sig en jävel till ur flaskan.
”Mig knullade han när jag var på konfirmationsläger här nere vid sjön”, sade Tanja, fast det lät som `nullade´ med den finska brytningen. ” Satanaa jag var bara femton och sugen jämn o ständig. Int har du lust att gå ned till sjön och nulla med mig Argasi?” På kväkande skånska fick jag fram något som påminde om ett `Ja´.
Väl nere vid vattnet gick det undan. Tanja vräkte omkull mig med sin enorma hydda, men jag landade mitt bland brännässlor med arslet före.
”Aj så in i helvete! Bort, bort från mig!” skrek jag i panik tills Tanja förflyttade sina nätta nittiofyra kilo och jag kunde ta mig på fötter. Flåsande pressade jag upp henne mot en ungbjörk istället, som knakade protesterande. Upp med klänningstyget och ned med troseriet i en flygande fläng. Tanja flåsade tillbaka och pressade sina läppar mot mina, det kändes som fuktiga skivor av fläskkotletter gled runt över munnen. Hon hade definitivt spytt tidigare.
”Va fan är nu detta?” Tanja stelnade till när byxorna föll och sköt mig ifrån sig. Jag tittade ned men allt såg ut som vanligt.
”Vad det är? Det är själva målstaken bejbi!” Utropade jag hest. ”Hela Abbekås stolthet!”
” Morfar din var en bra man med en bra kådd”, sade Tanja och skakade bestämt på huvudet, ”han hade ingen sån där perkeles snabel. Den där krejen gå int för sig i mig.” Hon tog sina trosor och gick därifrån. Jag stod kvar och såg ut som en lessen Tapir. Med brallorna runt anklarna och gråten i halsen.
Tillbaka i bygdegården fanns inte ett spår av Tanja. Alla fruntimmer verkade uppslukade av jorden. Två gubbar sov i ena bordshörnan och handlarens söner bröt arm med sina vänner under svettigt stånkande.
Väl i PV:n såg jag att kvartingen var tom. Lika bra det. Kisande med ett öga åt gången körde jag därifrån. Jag skulle hem till Skånes platta jävla landskap. Till korvkiosken i Abbekås och deras underbara mosbricka.
Men vid nästa krök gick min pippigula stolthet i diket. Det är Jämtlands vägar i ett nötskal. De har knappt ens hört talas om infrastruktur däruppe. Efter två rejäla försök att få upp kärran från diket, så jord och gräs sprätte åt alla håll gav jag upp och tog apostlahästarna in mot stan. Där fanns åtminstone ett stadshotell, med bar och allt.
Det var en deprimerande promenad som jag företog mig. Mitt humör var ännu sämre sedan jag slagit i pitten i ratten när jag vrängt mig ur PV:n. Jag gick längs vägkanten med händerna nerkörda i fickorna och med skavande röv i de alltför trånga finbyxorna.
”Fattas väl bara att det skulle börja regna med, ” surade jag i mustaschen och hörde sedan en åskknall. Helvete då.
Regnet som kom var kallt, hårt och blött. Det hela var en obehaglig upplevelse. Ja lite som att medverka i en wetsex-film från Grönland, tänkte jag och flinade.
Åtminstone hade jag inte ont någonstans. Ja förutom i min skavda röv då. Gud vad jag hatade att gå. Hade aldrig promenerat i onödan en enda gång i mitt liv. Gå och hämta posten lille Argasi, hade min mor sagt ibland. I helvete heller, hade jag tänkt och tagit sparkcykeln.
Gå till grannen och hämta öl Argasi, hade min far sagt. I helvete heller, hade jag tänkt och tagit bilen olovligt för att köra runt kröken. Ni förstår poängen. Och nu gick jag här. Traskandes som en jävla luffare med det lilla hår jag hade ståendes på ända och med en pitt som låg och skavde på kalsonglinningen. Helvetes finska till att vägra en ett ligg.
Piss och papir, som dansken säger!
Det där förbannade regnet gjorde inte saken bättre. Det piskade ju för jävulen ner nu och jag började överväga om jag skulle gå tillbaks till PV och tokrunka till fantasierna om en bantad Tanja? Nä fan. Jag hade för dålig fantasi och fan om jag inte var närmre Vreshult nu.
”Tur att det inte blixtrar iallafall”, tänkte jag när en åskvigg nästan fick mig att skita ner min skånska röv. Det var ju själve satan. Åskan rev genom himmelen som om Tor snortat amfetamin och fått för sig att ta en fylletur med sin vagn. Regnet hamrade ner som sylvassa piskrapp och infanterielden i röven och mellan benen skavde värre än någonsin.
”Förbannade sadistjävel!”, skrek jag med händerna höjda mot himmelen. ”Vad har jag gjort dig för ont din satans bög till Gud!?” En blixt vrålade ner i ett träd bredvid mig och skiten sprängdes i luften. Det virvlade träflisor och bark över mig i ett ozondoftande helvetesmoln. Jag drattade såklart på arslet ner i en vattenpöl. Med slokande mustasch tog jag mig upp på darrande ben. ”Nu var du rolig va? Helvetes, jävla…”
När jag stod där och mumlade svordomar som skulle fått Lucifer själv att bli mörkrädd, såg jag plötsligt strålkastare leta sig fram bakom mig. En bil.
”Heliga Horor! Jag är räddad ”, gurglade jag och plaskade ut i vägen med en smutsig tumme höjd. Här ska liftas tamigfan!
Jag stod med gapande mun och stirrade när en mattsvart Buick Eight på mullrande tomgång bromsade in framför mig. Ett blött ljud av en våldsam motor, som med sina liggande cylindrar kunde explodera i ett jävla vrål. Det visste jag allt. Inte fan hade jag själv råd med jänkarbil men nog visste jag.
”Nå. Ska du ha lift min herre?”
Kvinnan bakom ratten var en tigrinna. En spinnande katt som strålade av porr rakt i ansiktet på mig. Hennes hy var sensuellt sminkad väldigt vit, och hon hade en röd blomma vid örat. Brösten framhävdes av en randig och väldigt åtsittande tröja. Jävlars hon kunde ju nästan styra ratten med rattarna.
”Hää,” sa jag som ett fån.
Kvinnan kammade bak en korpsvart hårlock och höjde ena ögonbrynet.
”Självklart”, fick jag äntligen fram. ”Öh. Jag menar jag är lite blöt i röva bara.”
”Det gör inget lilla gubben, du kan hänga dem på tork över baksätet ”, spann hon. Jag jublade inombords då jag klev in och satte mig i. Femtiotalsbrudar med raggarbilar! Jippii nu får du säkert ligga!
Jag tittade försiktigt i ögonvrån för att inte verka alltför framfusig. Runt hennes breda höfter bar hon en sexig skinnkjol som knarrade lätt då hon satte sig tillrätta och la i en växel. Jag såg att hon hade en tatuering på vaden. Var det en fladdermus?
Hon slickade sig om läpparna och såg på mig med stora mörka ögon. Jag blev knäsvag och pillen dansade hambo i kalsongerna.
”Så,” sa hon med släpig röst. ”Vart ska vi?”
”Arr, närmsta stad blir bra. Är det inte Vreshult som ligger här någonstans?”
Hon nickade och tryckte gasen i botten. V8:an exploderade och jag trycktes bak i sätet.
”Hupp, här går det undan,” sa jag med ett slappt flin.
Kvinnan åmade sig litegrand och rättade till kjolen. Hon sa inget och vindrutetorkarna vevade på i jämn takt. Jag försökte igen.
”Ahem. Jag heter Argasi. Kommer långväga ifrån. Skåne du vet. Hörs kanske på dialekten?” En tryckande tystnad, bara V8:an under huven som vrålade genom den regniga natten.
”Så…vad heter du då?” Nu fick hon väl fan säga något. Jag började få slut på kallprat och det kliade i röven.
Plötsligt bromsade hon in. Jag flög fram och slog pannan i instrumentbrädan med en platt smäll. En stöt for längs ryggraden ner i brallan och kuken slaknade tvärt.
”Ajsomsaatan! Vad gör du kvinna?”
Hon vände sig om sakta mot mig och jag såg att hennes läppar var särade. Sakta slickade hon med en rosa tunga runt den fylliga putmunnen. Den ena handen hade letat sig ner på utsidan av skinnkjolen och smekte hennes underliv. Mina ögon for upp och staken var som ny igen. Givakt för helvete!
Jag satt gapandes och tittade på när hon förde sin hand under kjolens kant och med ett lätt krafsande ljud smekte sin fitta där under. Hennes andhämtning blev häftigare och häftigare. Motorn brummade fortfarande någonstans i bakgrunden men jag hörde den knappt. Jag hade fullt upp med att titta.
Hennes vänster hand hade nu varsamt börjat smeka de välformade pattarna på utsidan av hennes randiga tröja. Hon rörde sig rytmiskt och liksom juckade där i sätet på sin egen hand, djupt begravd i fittan på henne. Det knarrade i skinnkjolen och jag blinkade allt fortare för att inte missa något. Jag var i extas!
Hon stönade av vällust och jag kunde höra ett plaskande ljud därunder kjolen när hon ökade takten med handen.
Hon vände huvudet mot mig och jag såg att hon var svettig i pannan. Tungan letade sig runt läpparna och jag kände hennes andedräkt komma ut i kraftiga pustar. Det doftade jordgubbstuggummi.
”Jag heter Rahaela.” stönade hon, ”Knulla mig blå!”
Sagt och gjort. Jag behövde ingen skriftlig inbjudan till det här kalaset. Efter lite krångel med bältet och fipplande med skorna låg jag nu i baksätet med Rahaela ovanpå mig. Hon var härligt mjuk och go. Hon hade runkat upp kuken med en rödnaglad hand och sedan satt sig på huk över den. Våt och tung gled hon ner till roten, doften av jordgubbstugummi var överallt, blandat med doften av fitta.
”Mmm shit. Mer!” stönade hon och jobbade upp och ner. Hennes kjol låg slängd i framsätet och tröjan likaså. Hon var härligt mullig och bred över höfterna. Jag såg min skånska stake försvinna in i en lurvig hårbuske mellan hennes ben. Brösten skumpade upp och ner och jag försökte fånga ett av dem med munnen. Jag fick det i mitt ömmande huvud istället och la ner bröstsugandet.
Istället grabbade jag tag om hennes skinkor. De dallrade till när jag klatschandes knådade dem. Härligt greppvänliga trots att svetten gjorde dem allt glattare och halare. Rahaela red mig som en vildkatta och skrek stönande mitt namn medans regnet hamrade som maskingevärseld mot taket.
” Hallelujah. Tack ska du ha din gamle bög,” tänkte jag och riktade en tanke till Gud. Föga anade jag att han inte hade det minsta med saken att göra.
Jag skulle precis till att spruta min säd rakt upp i äggstocken på Rahaela när en hel del hände som förändrade mitt liv drastiskt. Man kan säga att det är ganska väsentligt för min historia.
Jag kände som sagt den bekanta känslan av en ilande eld komma upp för ryggraden. Värmen som spred sig ner mot kukskaftet skulle alldeles snart explodera utav bara fan. Just då rycker kärringen sig av mig med ett saftigt plopp.
”Skitnödiga sjömän!” skrek jag som en snuskig Kapten Haddock och blåste i väg satsen rakt upp i biltaket istället. Den fastnade som tapetklister för ett ögonblick och började sen makligt dingla neråt mot mitt ansikte. Detta hann jag inte oroa mig för. Mitt jordeliv var slut inom tre sekunder förstår ni.
Rahaela tycktes kura upp sig mot bakdörren och hennes svarta hår stod åt alla håll. Hennes ben var särade och fittan blängde på mig som en hårig mussla.
Plötsligt tog hon sats och flög på mig. Jag skymtade i virrvarret av hår och pattar att hennes ögon strålade mörkrött. Hon pressade ner mig djupt i baksätet och hon var stark. Så in i helvetes stark! Sen bet hon mig.
Långa vassa tänder skar in i min sladdriga hals och jag skrek. Jag lät som en griskulting och försökte slå mig loss men förgäves. Min kuk slaknade av rädsla och jag kände mig kall. Kramper for genom min kropp och känseln tycktes försvinna ur mina ben.
Jag stirrade förlamat upp i taket på sperman som sakta droppade i nacken på Rahaelas hår. Hon rörde sig ryckigt och sög. Sög livet ur mig. Farväl Abbekås korvkiosk.
Plötsligt satte sig hondjävulen upp. Blod fläckade den en gång vackra munnen och hon gned en röd hand mot sitt venusberg och vidare in i fittan. Hennes knogar skavde mot min kulmage. Hon stönade och fnittrade.
Jag höll på att svimma. Det började svartna för ögonen och ett illamående kom över mig. Rahaela slog till mig med baksidan av handen. Det fick mig att piggna till.
Hon slickade sina nerstänkta läppar och sa hest, ”Hör på mig Argasi. Vi kommer att ses igen. Frågan är bara när. Det är upp till dig hingsten.” Hon drog lite i min slaka kuk med en blodig hand. Jag rös till.
”Du tillhör mig nu förstår du. Vi är som ett du och jag.” Hon gned sitt bara sköte mot min mage litegrand. ”Mm, vi får nog ta och göra om det här någon dag.”
”V..vad är du?” stammade jag fram mellan blåa läppar. Jag frös som ett djur. Kändes som jag inte hade en droppe blod kvar i kroppen.
”Men lille vän? Har du aldrig sett på film eller läst en bok?”
Jag skakade på huvudet.
”Jag är ordblind och har ingen teve.”
Hon skrattade och slängde bak huvudet. Brösten skumpade och blänkte av blod och svett. Jag skymtade ett namn tatuerat på hennes mage.
’Vlad’ stod det.
”Jag är ett barn av natten. Jägare efter det röda livet. I blodet finns hemligheter så fantastiska att du inte ens kan föreställa dig. ”
Hon la huvudet på sned och log. ”Men du kommer att förstå. Det kommer du”
”Vad har du …gjort med mig?” gurglade jag.
Rahaela hade börjat ta sig till framsätet. Hennes vita skinkor putade mot mitt ansikte. Jag ville bita henne i röven som hämnd men kunde inte röra mig. Satan!
Hon knölade över sätet och började korva sig ner i kjolen igen. Tröjan slank över huvudet. På något sätt hittade hon sin blomma som flugit av i farten och fäste den åter bakom örat. Med en näpen servett torkade hon sig runt munnen och mötte mina skånska ögon i backspegeln.
”Jag har dömt dig till evigt liv Argasi. Dömt dig till att försöka släcka en osläckbar törst.” Hennes långa ögonfransar blinkade hypnotiskt mot mig.
”Vampyr?” sa jag.
Hon nickade allvarligt och gick sen ut i regnet runt till min sida. Dörren flög upp och med starka armar lyfte hon upp mig ur baksätet. Mina byxor hängde fortfarande runt fotknölarna. Hon lutade mig mot bilen och satte sig på huk för att dra upp mina både regnblöta och fittvåta byxor. Hon gav min sladdriga dragg en kyss på vägen upp.
”Knäpp byxorna nu Argasi. Du har en lång väg framför dig.” Jag gjorde som jag blev tillsagd och stod där svajandes framför henne. Hon lutade sig närmre mig.
”Du är min nu. Glöm inte det. Det kan dröja länge innan vi ses igen. Men ses…det kommer vi att göra. Då blir det åka av ”, sa hon och log samtidigt som hon tog mig på pitten en sista gång.
Hon satte sig i Buicken igen och gasade upp V8:an i varv. Med skrikande däck stack hon iväg på den snirkliga vägen. Jag svajade till lite mer i regnet och kände mig plötsligt hungrig. Så jävla hungrig. Och det var inte hamburgare som lockade. Med ett snett flin under mustaschen tittade jag upp i skyn. Sen skrattade jag.
”Nu ni. Era jävlar. Nu ska ni få se på fan. Argasi Dae!” Jag skrek ut mitt namn och höjde händerna mot den nattsvarta himmelen. Med leende blodsprängda ögon promenerade jag mot Vreshult för ett nattmål.
Det hade aldrig känts så lätt att röra sig i mörkret.
"Tack för oss!"
